Rojalist, javisst!

Jag är rojalist, de som står mig nära vet detta. Men med tanke på att det i en del kretsar är tabu att vara rojalist, för kungahuset. Mitt intresse började som liten flicka då man drömde om att bli prinsessa, för alla fina klänningar skull. När jag blev lite äldre så berättade jag för mina föräldrar att jag skulle gifta mig med Sveriges Prins Carl Philip, detta av ankledningen att jag då skulle få bära tiara. Var man kunglig så fick man bära sådan, annars inte. Med tiden visades ett stort intresse för historia, främst svensk historia och det kring de svenska kungarna. Detta historiska intresse har med tiden blivit större och handlar inte bara om kungar längre. Det handlar nu även om den lilla människan.

Jag anser att monarkin som statsskick i Sverige idag fungerar bra tillsammans med den demokrati som vårt svenska samhälle har. Då den politiska makten ligger hos riksdagen och därmed så utgår all makt utgår från folket. Monarkin har även en lång tradition och är därför viktig att den bevaras samtidig som den utvecklas utifrån dagens villkor. Många skulle nog säga att monarkin inte är ett billigt statsskick. Men man måste då tänka på vad en president skulle kosta oss skattebetalare. Inte skulle en folkvald president sätta sig i en billig lägenhet i någon förort. En president skulle också kosta en massa. Sedan så måste man se till den goodwill som monarkin innebär för Sverige. Man kan inte beräkna detta i form av pengar. Det handlar förmodligen om ett värde som långt överstiger de kostnader som staten och därmed skattebetalarna ger till kungahuset och därmed till monarkin.